Klackarna ar pa, ryggen ar rak, naglarna skulle behova ett extra lager, fransarna ar målade och ja jag antar att jag kanner som resterande morgonpendlare. Jag ar trott, det kanns i kropp och knopp att man blivit alldeles for bortskamd med all denna ledighet. Varken pa kings cross eller paddington kunde man kanna av nagon rusning, folk gick som i en liten vankande ankrad utan att verka bry sig ett skvatt on man anlander pa kontoret i tid. Just exakt sa kande jag dar jag stod likt en zombie pa tuben med nasan uppkord i en kontorsgubbes eau de cologne doftande armhala. Men jag ar i tid, jag sitter pa taget pa vag till jobbet nu. Fotterna ar redan trotta i klackarna, ryggen borjar krokna, naglarna behover fortfarande ett extra lager, fransarna ar tunga, men vet ni vad? Det ar skont att vara back in business igen.