Det är få saker som får mig så sprudlande glad som ett friskis och svettispass. Efter månaders av gnällande över hur värdelösa många instruktörer på mitt gym är så bestämde jag mig för att det var dax för lite omväxling. Omväxling förnöjer, eller hur är det man brukar säga? När jag bodde i London 2005/2006 brukade jag gå på friskispassen i svenska kyrkan som då var varje måndag och onsdag. Sen dess har friskis växt här i London och håller även pass på YMCA vid Tottenham Court Road där jag var ikväll. Jag hade en sjudundrandes träningsvärk från gårdagens dubbelpass (Bodypump och Zumba) och en magknip med okänd anledning, med detta pallrade jag mig hela vägen in till centrala London för att svettas ihop med andra hurtbullar.. På två sekunder glömde jag både träningsvärk och magknip. Jag ska göra en lång historia kort. Jag och min kompis Emma var lite smått attraherade utav en av friskis instruktörerna för 5 år sen när båda bodde här, hade det inte varit för honom så hade vi förmodligen inte släpat oss till passen. Han var "smarrig" som Emma brukade säga. Hur som haver... Tror ni inte att det är samma friskisinstruktör nu som då!? Jag trodde jag skulle dö av lycka, och jo jag fick nog fan lite återfall. Gammal kärlek rostar aldrig som man brukar säga höhö.


Min tonårsförälskelse (jaaa jag var tonåring på den tiden) Undran om man skulle kunna google på om han har fru och barn...