Vackra. kloka Stina, vad skulle jag göra utan dig och din blogg? Läste nyss Stinas inlägg om att vara tacksam för vad man har, något som jag måste öva på. Jag har haft en riktigt grinig dag idag, det är inte kul att vara min kollega när jag är på sådant humör. Jag förstår inte vad jag har att klaga över men ändå är det något varje dag som jag inte är helt tillfreds med. Innan jag flyttade till London hade jag målat upp en bild av hur jag ville att mitt nya liv i London skulle se ut, allt skulle vara så perfekt och jag skulle vara så lycklig hela tiden. Jag skulle ha ett toppjobb inom marknadsföring. Jag skulle jobba på ett kontor med panoramavy över House of Parliament och Big Ben. Jag skulle gå och äta sushi på lunchen med mina kollegor. Jag skulle dricka cocktails fram på småtimmarna. Jag skulle ha en rymlig lägenhet i Hampstead. Jag skulle springa runt i Hyde Park med en latte från Starbucks i ena handen. Jag skulle... ja det är mycket jag ville, men verkligheten ser inte ut så.

Jag jobbar inte med marknadsföring, jag jobbar med TV. Kontoret har inte panoramavy över något av Londons landmärken, kontoret ligger utanför  London och det enda jag ser från fönstret är några nedslitna hus och ett träd. Jag springer inte runt på flådiga lunchrestauranger, jag äter sallad från kantinen på jobbet. Cocktails har det inte blivit några, ibland blir det en flaska vin på helgen. Jag bor i en skokartong med spindlar under handfatet och mögel under diskhon. Vad har jag att klaga över egentligen? Jag har ett jobb, ett jobb som dessutom betalar en bra bit över englands minimilöner. Jag har tak över huvudet och mat som ger mig energi. Jag har en garderob som inte längre har plats för alla mina kläder. Jag äger inte ett par skor från Loubutin, men vad spelar det för roll?

Imorgon är det en ny Angelica som vaknar, en positiv Angelica som ser allt från den ljusa sidan. En Angelica som förmodligen borde gå till hennes chef och berätta hur tacksam hon är över att hon blev promotad idag..
Imorgon är en annan dag.


Det sägs att ovan molnen är himmlen alltid blå, men det kan va svårt att tro när man inte ser det..