Det är så typiskt mig att verkligen se fram emot en hemmakväll med mig själv. Jag går hela dagen och tänker på hur mysigt jag ska ha det när mina flatmates inte är hemma, ni vet så där så man riktigt går och småler för sig själv. När sista personen lämnat huset sätter jag på en kopp te, kollar facebook och sedan lägger mig raklång på sängen och läser en bok. Jag har läst ett kapitel och jag är redan uttråkad. Eller nja uttråkad kanske var fel ord, ensam kanske passar bättre? Jag bor i en stad med över 7 miljoner människor och jag känner mig ensam!? Detta är inte okej Angelica. Så här framåt kvällningen ångrar jag lite att jag inte tackade ja till erbjudandet att följa med Isak och crascha in på en festival, eller att gå ut och ta en drink med Pete och hans vän, typiskt mig alltså. Jag får helt enkelt fortsätta läsa min bok för det kommer nog inte hända att jag orkar lyfta ett finger och slänga iväg ett sms till någon av alla mina random kontakter jag har fyllt mobilen med sen jag kom hit.. Vem är Ali till exempel? Jag har hans nummer iaf,, borde jag prova att ringa och se om nån svarar?


haha men Angie din buttra människa :P