Nu har jag tagit igen förlorad tid i bloggvärlden och jisses vad många inlägg jag fick ta igen efter att varit internetlös i ett par veckor. Jag blev så förbannan när jag läste Stinas inlägg om instruktören som betedde sig illa under Pilates klassen. Jag undrar varför jag ens blir förvånad över att något sådant hände i det här landet. Inte ens till gymmet kan man gå och känna sig trygg. Jag älskar att träna och skulle inte kunna vara utan ett gym så trots att jag känner mig obekväm när jag är där går jag dit och gör det bästa av situationen. Jag går dit med huvudet högt och tänker inte gömma mig i ett hörn trots att jag har bröst och rumpa. Värst är det när jag ska simma, jag tycker det är så skönt och avkopplande med några längder emellanåt men på mitt gym kan det rent av vara en pina. Och nej det är inte övriga motionärer som besvärar mig, det är livvakterna. När jag går till en simbassäng förväntar jag mig att jag ska kunna känna mig trygg, livvakterna är där för att rädda liv, deras uppgift är att hålla ett vakande öga över bassängen så att olyckor kan undvikas. De får knappast betalt för att granska min kropp från topp till tå... Jag skulle hellre drunkna än att bli räddad av någon av dom. Jag ska berätta vad som hände mig i somras.

En av livvakterna gav mig onödigt mycket uppmärksamhet, stannade mig vid längdens slut och bytte några ord, han verkade vara en trevlig kille. Under flera gånger jag var där och simmade så jobbade han och hejade alltid på mig och frågade hur det var med mig. Till slut frågade han mig efter mitt nummer och eftersom jag tyvärr har svårt för att säga nej ibland så skrev jag ner det på en liten lapp. Vi messade lite fram och tillbaka och sedan en dag efter jag simmat klart mina längder haffade han mig på väg in till omklädningsrummet och sa att han ville prata med mig, han drog med mig in ett så kallat "baby changing room" där det finns mer plats än i de andra båsen. Han började ta på mig, försökte kyssa mig och jag fortsatte att säga nej men tydligen inte bestämt nog.. Helt plötsligt stod han där med badshortsen nere vid knäna och började torrjucka mot mitt ben som en jävla hund. Då fan fick jag nog och hotade med att skrika, han smög då ut ur omklädningsrummet med svansen mellan benen. Jag var i chock efteråt, kände mig otroligt förnedrad och kränkt. Jag borde ha polisanmält men jag var ny i landet och hade massa annat att tänka på. Jag går inte och simmar så ofta längre, jag tycker det är obehagligt och jag vill undvika honom så mycket jag kan. Detta skulle aldrig få hända i Sverige. I Sverige är livvakterna professionella och tar sitt yrke på fullt allvar. Något sådant här ska inte få hända någon och jag är rädd för att jag inte är den enda som varit tvungen att uppleva något sådant här..

Jag vill kunna känna mig trygg när jag går och simmar.